Att vakna upp med ångest är aldrig kul. Att man gång på gång ska ge sig på alkoholen trots att man mår så dåligt dagen efter. Dessutom hade man nog fan haft mycket roligare utan alkoholen. Att man aldrig lär sig.

När jag vaknar upp efter en fylla är det första jag tänker: okej.. vad hände? Efter det ringer man 15 samtal till 15 olika kompisar och frågar om kvällen. Dom delar med sig av det dom såg hände, och jag detsamma. Oftast blir det skratt men sen kommer det man inte vill höra. Man säger: Lägg av! Gjorde jag? Hur såg han ut? Ungefär så. Att det händer saker på fyllan både roliga och dumma så är dom oftast roliga. Ändå är det den här ångesten dagen efter.

Jag har en killkompis som jag pratar allt med. Det började med att vi hade sex med varandra men allt gick ut till en fantastisk vänskap. Han har nu flickvän men det känns bra att jag kan ringa till han och han detsamma när man behöver prata lite. Han har levt med stor ångest i många år av sitt liv och ett tag var det riktigt illa. Han tog till flaskan för att kunna sova om nätterna. Slippa alla tankar som kommer när man ska sova. Jag frågade honom om denna ångesten eftersom han gått hos en psykolog för dessa besvär. Ångesten man får är för att man inte varit sig själv! När man dricker alkohol och blir full, då är man inte sig själv! Därav ångesten. Denna mening han sa har verkligen satt sig hos mig. Nu när jag vet bakgrunden till min ångest kan jag bättre tackla den.

Någon som känner igen sig?


bild lånad från bildsökning på google.se